Om det fantastiska instrumentet durspel

Durspel är en variant av dragspel, så långt är väl alla med?

Förutom storleken så är durspelets stora skillnad mot "vanliga" stora dragspel att varje knapp ger olika ton beroende på om man trycker ihop bälgen eller om man drar ut den. Durspel kallas därför för ett diatoniskt instrument. Principen är densamma som för ett munspel, man kan väldigt förenklat säga att durspelet är ett stort munspel med bälg! 

Durspel har normalt en, två eller tre lodräta rader av knappar på diskantsidan och varje rad är stämd i en tonart. En vanlig stämning på ett tvåradigt durspel i Sverige är G/C. Då är yttre raden stämd i G dur och den inre i C dur. I praktiken är det bara en ton på yttre raden som inte finns på den inre och tvärtom, nämligen #F som finns i G-durskalan och F som finns i C-durskalan.

Om vi tittar på yttre raden på ett G/C-spel så sitter tonerna så här när man skjuter ihop bälgen: D G H D G H D G H D om man börjar på näst översta knappen och går nedåt. Nu räknar vi inte in den allra översta knappen för den är ofta en halvton, den knappen pratar vi om senare. Om man drar ut bälgen ger samma knappar tonerna #F A C E #F A C E #F. Det intressanta här är att om man vill spela G-durskalan måste man rycka bälgen fram och tillbaka en hel del för att hitta alla toner. Och där har vi den stora utmaningen på durspelet, nämligen att hålla koll på om bälgen ska in eller ut för att få fram en viss ton.

Det där kan låta väldigt klurigt och visst är det så, men samtidigt är det ganska logiskt när man väl har fått in känslan. Den här logiken gör faktiskt att många låtar blir väldigt lätta att spela på durspel jämfört med på andra instrument. En fördel med att durspelen är uppbyggda med olika toner på in och utdrag är att man får plats med många toner på få knappar och spelen är därför ganska små.

Det vanligaste i Sverige är att spelen har 21 diskantknappar, varav 11 på den yttre raden och 10 på den inre. Den översta knappen i varje rad är ofta en halvton och det är för att vi ska få möjlighet att spela åtminstone en del låtar med halvtoner. Men vissa durspelare väljer även att inte ha halvtoner utan att i stället ha de två knapparna till "vanliga" toner för att få lite mer omfång. På sidan http://www.melodeon.net kan man läsa om alla "keyboard layouts" för olika typer av durspel.

Basknapparna som är totalt åtta stycken på ett tvåradigt durspel fungerar på samma sätt som diskantknapparna, det vill säga att varje knapp har olika ton beroende på åt vilket håll man för bälgen. På ett G/C-spel finns följande basar: När bälgen skjuts ihop G E C F och när bälgen dras ut D Am G F. 

Lite om körer: Liksom andra dragspel har durspelen en eller flera körer (stämmor). Vanligast är mellan en och tre körer för durspel. Man kan säkert säga massor om körerna men här nöjer vi oss med att konstatera: ju fler körer desto större möjlighet till fylligt ljud. Det är dock inget som säger ju fler körer desto bättre. Det kan t.ex. vara väldigt vackert ljud ur små enköriga spel. Vissa flerköriga spel har möjligheten att med hjälp av knappar bestämma vilka körer som ska ljuda. Vill du veta mer om hur dragspel är uppbyggda med körer, stämplattor, stämmor, tonstockar o.s.v. rekommenderas ett besök på Hans Palms dragspelssida http://www.accordionpage.com/dragspel.html . Han beskriver detta på ett bra sätt.

I övrigt så har alla durspel en basrem som håller fast bas-handen. Många men inte alla durspel har axelremmar. Spelmän från den "gamla skolan" använder tumremmen på diskantsidan men det nog blir mer och mer ovanligt. 

Den ovanstående beskrivningen av durspelet utgår ifrån de tvåradiga spel vi traditionellt använder i Sverige. Det finns massor av andra varianter av durspel med olika antal rader, knappar, stämningar osv. T.ex. durspel för Irländsk folkmusik är kromatiska och har halvtoner för att passa den musiken. Den som vill läsa mer om andra typer av durspel får söka vidare på internet! Ett bra ställe att böra på är hemsidan för Fontana Button Accordion Club. På deras sida om "the diatonic accordion" beskrivs olika varianter av durspel. Här är länken: http://www.fontanabuttonaccordionclub.org/Pages/Accordion.html

LITE DURSPELSHISTORIK:

Durspelets historia lär börja i Tyskland under första halvan av 1800-talet. Men det går att läsa lite olika historier om hur det gick till. Enligt sidan http://www.klezmusic.com/sbx-info/sbx-name.html ska vi ge Christian Friedrich Ludwig Buschmann (1805-1864) och/eller Cyril Demian äran som durspelets uppfinnare.

Enligt en norsk hemsida http://home.no.net/motk/Historikk.htm så var det en man vid namn Friedrich Gessner som lade grunden för det som vi idag kallar durspel. Detta ska ha skett på 1840-talet då han placerade diskantknappar och basknappar på samma sätt som idag. Det började förstås med enradiga spel.

I början av 1900-talet kom de tvåradiga spelen och nu blev durspel ett verkligt populärt instrument. De tvåradiga gav betydligt större möjligheter till ett varierat spelsätt. På 1920-talet hade man kommit så långt som till femradiga diatoniska spel. Det här kan man läsa om på http://www.fontanabuttonaccordionclub.org/Pages/Accordion.html .

På svenskt visarkivs hemsida kan man hitta några kapitel ur Folkmusikboken och där finns en trevlig text om durspelets utveckling. Bland annat räknas några av de tidiga dragspelens smek- och öknamn upp: pigorgel, piglåta, fesflämta, skinnjuck, smipust, syndaskrynkle. Läs själv på http://www.visarkiv.se/folkmusikboken/Kapitel2/sida_27.htm .